Så arg
Jag orkar inte ha press på mig hela tiden! Jag har alltid gjort bra ifrån mig i skolan och alltid varit "släktens duktiga flicka". JAG ORKAR INTE!! Vill inte vara det längre!
Mina föräldrar och alla andra runtomkring mig har alltid tyckt att utbildning är viktigt (jag också). Nu är jag utbildad inredare och butikskommunikatör. Då blir jag ifrågasatt: "ska du inte plugga mer så du får mer poäng?"
Det dom inte förstår är att man inom den branschen söker efter yrkesfolk med ERFARENHET. Studier är en stor merit men erfarenhet väger tyngre. Jag har fått höra det vid ett antal jobb "Tyvärr, vi söker någon med mer erfarenhet"
Och när jag berättar att jag jobbar tillfälligt på ett jävla lager så höjer folk nästan på ögonbrynet. Precis som att "vad fan gör du där? du har ju utbildning!". För det första så råkar jag faktiskt trivas jävligt bra på lagret. För det andra.. Va fan jag är ju bara 22 ÅR!! Jag har hela livet (ok inte riktigt) framför mig för att skapa en karriär!! Varför måste det ske just nu? Varför börjar folk bli ängsliga och börjar tro att det inte går bra för mig? Vem avgör det?? Är det inte jag som borde göra det?
Sen har jag också fått kommentaren "är inte dessa två år bortkastade om du inte får jobb inom inredning?". Jag är skitledsen nu. Känner mig värdelös men vet att jag inte är det. Jag är en jävligt lycklig och glad person och är stolt över mig själv. Synd att det inte uppskattas att jag har börjat jobba överhuvudtaget. Jag har skämt bort folk i min omgivning genom att göra bra ifrån mig och nu får jag skit får det.
Nu ska jag käka cashewnötter och dricka varm mjölk med honung och mysa framför top model. Sen ska jag sova jävligt gott!
Ursäkta alla svordomar
Stå på dig! Du har gott om tid över att fundera på vad det är du vill göra! Dessutom är det ju så att jobben haglar inte över Växjö (inte direkt ngnstans...) och precis som du skriver; de vill alltid ha ngn med MER erfarenhet. Är så trött på det där! har gått hemma ett bra tag efter att vi sålde min mammas butiker men börjar se ljuset i tunneln nu och till hösten blir det jobb med inredning igen för hela slanten! Men som sagt; stå på dig och skit i vad andra säger...Det är så lätt för andra att kommentera, utan att eg.fatta vad det är man säger. kramelikramar (hemliga)Emma =)
Lider med dig och vet precis hur det är! Samma här med familjens duktiga flicka med bra betyg och vid 21 års ålder högskoleutbildad och då plötsligt...inga jobb! Hade tur och fick mig ett vikariat och sen fast på ett annat ställe när jag hade fått mer erfarenhet...det dyker upp när du minst anar det och minsta jobbet eller vikariatet kan leda till nåt större så tappa inte hoppet! Din utbildning låter mycket spännande, en annan är ju utbildad fluortant med drömmar om egen inredningsbutik...=) Kramen!
Stå på dej!!!!
kram/tina
Äh jag ser det som att jag pluggade de två åren för att inse att inredning INTE var vad jag ville jobba med! Snacka om slöseri.. haha.
Min mamma startade sitt företag när hon var 52, då hade hon aldrig jobbat med rekrytering innan utan lite allt annat möjligt. Idag går det hur bra som helst för henne. Bara som en liten parantes att man inte behöver veta jämt vad man vill göra!
