I have a confession to make
Jag gillar att titta på Oprah.. skittöntigt jag vet..
Varje morgon.. jag menar eftermiddag går jag upp och gör en god frukost, sätter mig framför TVn och tittar på detta jävla program..
En sak måste dock nämnas.. jag lipar inte.. jag lipar inte till sorgliga händelser.. Det är något jag har slutat med.. det berör inte mig på samma sätt längre.. I've got my own problems to solve, I don't have time to cry over this shit... typ...
Jag måste ha ett jobb... jag vill ut och resa...
Ååh just det! Jag ska måla en till tavla =D fått en liten beställning av en kompis, ser fram emot det.
Akilleshäl
Rädslan av att inte vara omtyckt.
Alla känner vi den mer eller mindre.
Vi vill bli accepterade av andra människor.
Utvärderar mig själv och inser att det är precis sådan jag har varit.
Omvandlar och anpassar mig själv för att just DU ska tycka om mig.
Har jag varit en falsk människa?
Eller är det en överlevnadsfråga för att vara en del av samhället?
Passa in.
Vem fan är jag egentligen?
Känner jag mig själv?
Ni ser en glad och sprallig tjej med attityd.
Innerst inne har jag nog inte samma självförtroende.
Jag märker det när någon knäcker mig verbalt.
Slå mig medvetslös, kalla mig hora, kalla mig ful.. I don't give a fuck
Men kalla mig ointelligent, osmart.. håna mig när jag är allvarlig och seriös..
Där har ni min Akilleshäl
Mitt självförtroende nollställs direkt och jag går runt uppgiven, ledsen och med prestationsångest hela dagen.
Jag är uppvuxen i en stor familj. När jag var liten pratade jag lika mycket som jag gör nu (om inte mer.. jo det är möjligt)
Halva familjen byggde upp mitt självförtroende genom att uppmuntra mina sociala egneskaper. De lyssnade när jag pratade.. Svarade tålmodigt på mina tusen frågor trots att de var olämpliga. Främjade mitt rättframma jag.
Sen fanns det några andra som skrattade åt mig när jag försökte tala.. Gjorde narr av mig, kunde aldrig ta en seriös diskussion. Tryckte ner mig och mitt rättframma jag. Skrattade åt mig när jag gråtandes gick därifrån.
Man kan tro att det är sånt här som gör en stark.
Att man successivt bygger upp en mur av styrka efter att gång på gång bli utsatt.
Det är skitsnack.
Det kanske har gjort mig medveten.
Misstag som går att påverka kanske man inte gör om.
Man lär sig..
Visst.. jag kommer aldrig att skratta åt ett barn som försöker tala.
Och skrattar jag så skrattar jag med barnet... inte åt det.
Men nej.. det är inte sånt här som gör en stark..
Det är sånt här som sitter kvar
Som oläkta sår som öppnas varje gång du upplever det igen.
Trots att du är vuxen och medveten.
Dear X...
X... Hur kan man blir förbannad för att man inte håller med dig i en fråga? Och sen fjäska röven av dig dagen därpå? Är du efterbliven? Patetiskt
X... Jag önskar dig all lycka men förmodligen kommer du att misslyckas... igen..
X... Jag älskar dig.. Du är på helt fel väg.. Jag gör vadsomhelst för dig, låt mig bara få vet vad jag ska göra.
X... Låt mig vara, sluta säga åt mig hur jag ska leva mitt liv.. det du säger går in genom ena örat och går ut genom det andra..
X... Är besviken som fan..
X... Du tror att allt är OK.. men det är det verkligen inte.. Du kan inte ta tillbaka dina ord.. skadan är redan skedd
Hmm.. och alla andra som har synpunkter på vilka val jag gör i mitt liv och hur jag lever det.. Håll det för er själva tills jag ber er om er åsikt.. Pallar inte allt jävla tjat..
Uppläxad i tvättstugan
Gick och la mig klockan 04.00 i natt men kunde inte somna, sista gången jag tittade på klockan var hon 05.39. Låg och vred och vände på mig och antingen var det för varmt eller för kallt.
Jag hade bokat en tvättid idag mellan 07-12.
Ställde klockan på 10.00 och gick upp i tid för att gå ner och slänga in den lilla tvätt jag hade. Nere i tvättstugan står en gubbe med sin tvättkorg och tittar på tiderna som är bokade.
Jag hälsar glatt och säger att "nu ska det tvättas!". Han blir tjurig och läxar upp mig. "Om du inte utnyttjar din tid två timmar efter att din tvättid börjat är den förbrukad!".. Jag blir chockad och börjar leta efter den där reglen bland alla papper som hänger i tvättstugan men hittar inget. Jag var ändå först med min tvätt på plats så jag slängde in den.
Ringde upp vice värden för säkerhets skull och hörde med henne. Och det stämmer.. Gubben hade rätt. Jag sa till vice värden att jag verkligen behövde tvätta men hade andra ärenden på morgonen som gjorde att jag inte kunde börja tvätta i tid (ärende= jag sov). Hon tyckte att jag kunde ha skrivit en lapp och att jag skulle läsa igenom ordningsreglerna en gång till. Regler som vi fick i en mapp, tillsammans med en massa andra papper, när vi flyttade in.
Jo jag har läst dom.. men inte fan kommer jag ihåg alla..
Tro mig, dom äldre kommer ihåg.. och följer man inte dom slaviskt så blir man uppläxad =)
Band of brothers
Jag säger inget mer, jag säger bara se den!
