cladde

..för mig. Har jobbat helgen. Inget särskilt ansträngande precis. 12-16 båda dagar vilket innebar att det varken förstörde kväll eller morgon. Nu är jag sysslolös igen.. Hur länge ska det fortsätta? Jag börjar få smått panik och är redan inställd på att jag kommer att få jobba denna sommaren också.. Men vad spelar det för roll? Jag är ju van numera. Manpower kommer att ringa mig i veckan. Jag vill ha en fast och trygg inkomst. Sen hindrar ingenting mig från att söka jobb samtidigt. Men det funkar knappast att vara arbetslös när man bor i hus. Och jag är less på att gå hemma.

Det jag missade i helgen var att en kompis ringde och frågade om vi (jag och Karlsson) ville följa med och köra Go-cart. Jag jobbade ju då.. Synd eftersom jag aldrig kört go-cart och känner att jag vill testa det. Jag var en pojkflicka när jag var liten och gillar TV-spel, bilar, hemelektronik m.m. Blev så sugen på att köra lasergame helt plötsligt. Får en kick av det och måste faktiskt säga, utan att skryta ;-) att jag är ganska bra på det. Jag har kanske spelat 6 gånger totalt och 4 av gångerna har jag fått högst poäng (vilket inneburit att jag slagit grabbarna på fingrarna hehe). När det blir lite varmare ute ska jag definitivt testa paintball. Har aldrig testat det och har hört att det kan göra j*vligt ont!! Det är verkligen JAG att springa runt i en skog och smyga och skjuta (ok, misstolka inte det)

Nåja.. Inredning och dekoration kanske kan kallas min kvinnliga sida.
Grannarna var förbi idag med en blomma.. Verkligen jättegulliga! Vi var hos dem förrförra söndagen och pratade i 4 timmar! Trevligt när det kan vara så.. Men det kan vara svårt också.. hur nära kontakt vill man ha med sina grannar? Vart sätter man gränsen och hus? Hur är det för er?? Han är 42 och hon är 32 år och de har två barn. Visst åldern är ju aldrig något hinder men med tanke på att jag är 22 år så finns det ju lite skillnader i intressen och livssituationer. Men som sagt.. det är alltid trevligt med sociala grannar.